.

2012-08-09 / 22:11:00 / Tankar & Funderingar
varför kämpa med andan i halsen? varför tro att vägen är rak även om den har oändligt många kurvor? var är nattens skönhet om alla stjärnor har slocknat? jag orkar inte snubbla i mörkret. väggarna närmar sig och jag upptäcker att min sista flykt väg är stängd. hur kan man leva i hopp och längtan med medvetenheten om att mörkret aldrig tar slut. samtidigt så vet jag, för någon berättade för mig när jag var liten att i slutet av varje tunnel finns det alltid ett ljus.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback