---

Har insett en sak med mig själv. Varför jag tränade. Och det var inte för att jag mådde bra av det, eller det gjorde jag ju också, men det var för att mitt självförtroende mådde bra av det. Jag gjorde vad jag ansåg var bäst för mitt självförtroende.

Så nu helt plötsligt har träningen blivit en mycket mindre del av min vardag, känns lite skönt, att inte ständigt känna kravet av att träna. Visst är jag fortfarande hälsosam, min kropp mår så otroligt mycket bättre nu än för ett år sedan och jag ångrar inga av mina val.

Men åter till poängen. Jag har insett att det jag nu eftersträvar inte går att finna på ett gym utan i min omgivning och i mig själv. Nu ska jag satsa till tusen på att bevisa för mig själv att jag duger som jag är och koncentrera mig på att göra saker jag mår bra av, försöka att tänka lite mer på mig själv. Detta är något jag tycker att alla ska göra, för alla förtjänar det, samtidigt som jag tror att ingen skulle skadas av lite självinsikt och självdistans. 

Alla förtjänar att känna sig precis så som de är, man ska aldrig undervärdera sig själv.