Snart sitter jag på planet mot Malmö där jag blir upphämtad av min kära pappa. Ska bli både skönt och konstigt att komma tillbaka. Har ju ingenstans att kalla hem förtillfället utan allt jag har är i flyttlådor. Kastas in i en helt ny värld lite snabbare än väntat. Men det är okej, så länge vi alla fem har tak över huvudet, mat att äta och någonstans att sova. Just nu känns det bara som att det kan bli bättre igen.