Alla vill vi ha vårt äventyr, packa en väska och köpa en flygbiljett utan retur. Din dröm kanske sträcker sig till Stockholm, ett grannland eller kanske hela vägen runt jorden. Ett äventyr där du kliver ut ur trygghetszonen för att göra något nytt och spännande.

Den 12 Augusti tog jag och min pojkvän Theo det där steget ut ur Sverige. Vi flög hela vägen till Irland, eller ja, Dublin för att vara exakt. Vi lämnade familj, vänner, hus, jobb och allt som kallades vanligt. Lite illamående och svimfärdiga, men även otroligt spända och förväntansfulla, klev vi in i vår lägenhet på andra sidan havet den där dagen för två månader sedan. Vi byggde upp en vardag ur något som för oss var tomt och främmande, vilket är det bästa val jag någonsin gjort. Men jag säger inte att resan har varit enkel. Lite kämparglöd har allt behövts.

För att kunna flytta utomlands krävs antingen en lång tid av förberedelser eller en förmåga att hålla huvudet kallt när listan på beslut och blanketer växer sig lång. Theo och jag valde att förbereda oss. Men jag tvivlar inte på att du skulle kunna köpa en sistaminuten-biljett idag och ändå klara dig riktigt bra på plats. Allt som krävs är nämligen vilja och målet att lyckas.

När du väl har landat och parkerat väskorna i hallen är det viktigt att andas ut, slappna av och känna efter. Klappa dig själv på axeln. Det tar ett dygn innan lägenheten slutar kännas främmande, en vecka innan du omedvetet valt vilken mataffär som är bäst, en månad innan du slutar köpa saker som du inser att du saknar och 60 dagar innan utrymmet mellan väggarna börjar kännas som ett hem.

När det är dags att köpa din tredje flaska diskmedel har ditt nya liv blivit vardag och vägen du kämpat dig fram på ser inte längre lika skrämmande ut i bakspegeln. Som en klok vän sa till mig. Ät den stora fula grodan först, för när den väl är svald ter sig alla andra grodor snälla och söta. Ta dina mål med en nypa socker i stället för salt för ingenting i livet är lätt, men oavsett storlek är en dröm värd att kämpa för.

Under de  två månader som gått har jag utmanat sidor av mig jag inte tidigare mött. Jag har skrivit under papper tills pennorna tagit slut, köat i år hos otaliga myndigheter och växt flera meter som person. Självklart finns här fortfarande en längtan efter läsning i stadsbibliotekets mjuka fåtöljer och friska joggingturer längsmed Gallbergets många spår. Men enligt mig är livet för kort för att inte då och då fyllas med äventyr. För oavsett vart jag ska och vart jag varit välkomnar min kära hemstad alltid hem mig med öppna armar.