Ja, nu sitter jag här. Försöker se allt från den ljusa sidan. Att jag fick mitt äventyr, men att det inte är mitt enda. Saknade min Theo redan första kvällen förra gången. Men nu gör mitt hjärta ont utan att ha lämnat landet. En vecka. En vecka sedan ses vi igen. Nu blir det fullt fokus på mitt massiva bagage och att ta mig i mål i sängen ikväll. Kampen har bara börjat.