Latest snapshots: Dublin

2015-09-15 / 14:00:00 / Inspiration
Första månaden från instagram: soleilsillyfaced
 
Godmorgon där på andra sidan havet. Klockan är lite mer än jag önskat men kaffet är snart uppdrucket och dagens arbete rullar i hörlurarna. Idag gäller seconhandrunda, albumsrecensionsskrivning, städning och fotobokningar innan dagen är till ända.

Har haft csnångest hela morgonen och suttit med örat mot mobiltelefonen för att försöka på ordning på deras krångel. Håller tummarna för att allt löser sig. Tänkte försöka vända på mitt humör och ge er en liten fototutorial på hur jag gjorde mitt lockiga hår. Hörs sen, ha det fint!

Jag vet inte heller

2015-08-31 / 16:29:53 / Inspiration
 
Haft en väldigt regnig måndag, intalar mig själv att det är anledningen till varför jag inte lämnat lägenheten än. Har åtminstone skrubbat köket och tagit tag i det lite för höga berget disk. Hade tänkt köpa blommor men tror att det får vänta tills imorgon, tänkte även slänga ihop en liten film imorgon, har fått lite önskemål(galet kul och har inget emot fler!). Nu ska jag ta mitt sista kaffe, kanske sätta igång en maskin tvätt och sätta mig i fönsterbrädan för en stund. Hörs sen finisar. 

Flashback Friday

2015-08-07 / 13:42:00 / Inspiration
 
Augusti 2013 - tränade, pluggade och åt god mat till tusen

Sillyfaced

2015-05-13 / 21:44:35 / Inspiration
 
Ännu en inte så aktiv dag, antar att inspirationen är i botten när vädret är rusk. Fått lite målat åtminstone, och gjort pastasås värd att döda för. Om ni skulle vara intresserade av att se mina nybörjartalanger(läs: desperata försök), så är det bara att säga till. Just nu ploppar det mest upp på min instagram, och en lite putsad snabbis ovan. Nu väntar sängen och serier. Ha det fint!

Throwback tuesday

2015-05-05 / 14:51:00 / Inspiration
Facelook och krönika 2014
 
Förändring har alltid varit något stort och skrämmande för mig. Jag har aldrig varit en sådan person som skulle kunna ta ett stort kliv ut i ett okänt mörker, jag vill nämligen undersöka varje millimeter av risken med tårna först. För vem vet vad som lurar i det okända? Den 13 juni förändras detta. För när vi alla tar vårt steg ut ur skolan tar vi alla vårt steg ut ur den ungdomliga trygghet vi levt i under alla våra år – men vem säger att detta behöver vara något negativt?

Även om världen tycks stor, ensam och skrämmande är varje dag vad vi gör den till. Om vi, när vi kliver ut ur skolan, bestämmer oss för att vi ska erövra världen och fullfölja precis det vi drömt om är vi redan många steg närmre det vi vill. Alla chanser vi inte tar är dömda att misslyckas så om vi aldrig tar det där steget ut i det okända mörkret får vi aldrig veta om den dolda vägen hade lett till våra drömmar.
 
Efter studenten tänker jag börja säga ja till möjligheter, för med endast det ordet är chansen dubbelt så stor att jag lyckas. Oavsett hur skrämmande och övermäktig världen omkring mig känns tänker jag inte riskera att jag sitter på en stol om tio år och önskar att jag gjort annorlunda.
 
Drömmar uppfylls bara om vi tar det okända steget och om vi faktiskt riskerar att falla för kampen att vinna. För vad är misstag om inte chanser att lära oss var vi ska sätta ner vår fot. Misstag är inte nederlag, misstag är bevis på att vi vågar satsa oavsett om stigen fortfarande ligger i mörker.
 
Vi som springer ut den 13e har hela livet framför oss och alla drömmar inom räckhåll. Men bara så länge vi vågar att kämpa för vad vi vill. Jag tänker kämpa.
 
Förändring är ett ord utan klar definition. För förändring är vad vi gör det till. Jag tänker ta chansen att vara min egen förändring. Jag tänker ta chansen att följa min dröm. Det borde du också.

Inspirationsbombar

2015-04-23 / 15:28:14 / Inspiration
 
Kör eftrmiddagskaffe och tidningsläsning. Blir lite galen av att vara hemma och ta det lugnt, har tittat film, redigerat ny video och ska nu ta tag i disk och tvätt. Försöker ha en produktiv vila. Funderar på att knåpa ihop en ny design också, allt för att inte tänka på att det faktiskt gör lite ont.
 
 ♥ Tack för alla söta kommentarer! 

So tempted

2015-04-02 / 14:08:51 / Inspiration
källa: weheartit

Right-now-inspo:

2015-03-22 / 14:26:41 / Inredning
Källa: weheartit

Throwback thursday: Summer of 2014

2015-03-19 / 17:44:05 / Inspiration
 
Aldrig att lilla jag för snart ett år sedan skulle tro mig om jag sa att jag hoppat av två utbildningar, tagit körkort, sagt nej till praktik och blivit provanställd i en nyöppnad fotostudio. Tänk vad som kan hända på så få månader!

My new love: Facit T120

2015-03-18 / 09:20:02 / Inredning
Var på väg ner i soporna hos min syster innan jag fångade upp den - i perfekt skick!

Right-now-inspiration

2015-03-16 / 21:05:28 / Inspiration
Källa: weheartit

My daily dose of inspiration

2015-03-13 / 09:36:58 / Inspiration
Källa: weheartit

I fotostudion med NiP

2015-03-07 / 16:46:00 / Foto: Miljö
Ber om ursäkt för den sjukt dåliga bildkvalitén, så går det med nedsläckt rum och slarvigt tagna bilder! 
 
Här har ni min eftermiddag, studiohäng med fotograf Kim Ekelund och NiP med crew. Drack cola och assisterade, sjukt go stämning. Och sötast hund(rekvisita..?).  Avslutade nyss halmstadäventyret med lite snabbt lördagsfys och nu står pajbak på schemat. Sämre dagar har jag varit med om! 

My daily dose of inspiration

2015-03-07 / 14:35:00 / Inspiration
Källa: weheartit

FOTO

2015-03-03 / 17:25:31 / Inspiration
 
Kvalitetstid i badkaret innan jag drar på mig kläder för att gå ut en runda till idag. Äntligen fått tid för att bläddra i min nya fina tidning, har ytterligare fyra som väntar en gång i månaden framöver, helt klart en underskattad julklapp. Valfri mysläsning i ett halvår frammåt, både inspirerande och intressant. Världens bästa doftljus fick även det följa med in, också det en julklapp som jag stoppat i en ikeaburk, hur smart som helst och lät att flytta!

Latest snapshots:

2015-02-26 / 10:16:00 / Inspiration
Instagram: Soleilsillyfaced

My daily dose of inpiration

2015-02-17 / 12:40:00 / Inspiration
Källa: weheartit

Aliens, solstormar och cyberterror

2015-02-16 / 11:13:00 / Inspiration
 
00.43. Tom sneglar på de digitala siffrorna och känner hur sekunderna tickar förbi. Känner – inte ser. Det har gått två dagar sedan tiden stannade. Toms tid. Allas tid. För fyrtioåtta timmar sedan frös all teknologi. Bilarna blev stående vid trafikljusen, nyhetsankare pausades i grimaser illa nog att förstöra karriärer och de senaste facebookstatusarna blev kvar för att läsas hundra gånger om. Det kändes som att världen hade beslutat sig för att sluta snurra. Men så var självklart inte fallet för Tom fortsatte att åldras trots att reportrarna aldrig skulle se en dag äldre ut.
 
Aliens, solstormar och cyberterror. Svar söktes desperat i alla riktningar för att finna förklaring. Information höll befolkningen i schack och plötsligt hade tidningen fått en ny push ut i mediebruset. Flera gånger om dagen såg Tom den målmedvetna brevbäraren trampa förbi med en fart endast funnen hos någon med en nyvunnen livsgnista. En livsgnista vars uppgift var att hindra samhället från att i ljudlösa skrik falla i obehindrat kaos.
 
Tom drar motstridigt fötterna över sängkanten och placerar dem långsamt på den isande ekparketten. Tvbruset lockar honom tillbaka till sängens mjuka tystnad med löftet om att återigen kunna förneka den uppochned vända vardagen. Den urtvättade lagtröjan glider motvilligt över det mörkbruna virrvarret och han ångrar för miljonte gången att han aldrig beställde en ny vid given chans. Spegelbilden han möter på väg ut ur rummet visar en man han knappt känner igen. Den blekgröna loggan får de blodsprängda ögonen att framträda och den allt för uppenbara sömnbristen är nästintill chockerande. Ingenting blir någonsin tyst eller mörkt. Tom längtar efter lugnet. Han har funderat på att ta till det redan slitna uppslagsverket för att krossa den sömnberövande belysningen men inser varje gång tanken slår rot att han inte skulle kunna förmå sig själv att leva i den ständiga natt som skulle uppstå. Försiktigt gläntar han på dörren för att försäkra sig om att vägen till köket är fri. Tassande på tå glider han fram över de kalla golvplattorna och grimaserar vid varje fotsteg. Under hela sitt liv har han uppenbarligen underskattat fungerande varmvatten. Som aldrig förr längtar han efter en chans att tina sin kropp och skrubba flera dagars svett och ångest. Tom sträcker sig efter den något mörka bananen som ensam vilar på den solbelysta fönsterbrädan. Till skillnad från många andra uppskattar han sötman i det mjuka och mogna fruktköttet.
 
Himlen lyser blå utanför den vagt gultonade glasrutan, men fortfarande vaggar gungorna ensamma i den svala vinden. Det var allt för länge sedan ett nyfiket barn byggde ett magiskt sagoslott i den välfyllda sandlådan. Han tar en klunk av det halvljumna vattnet i petflaskan, blundar i ett försök att mota bort den ytliga pulsen invid tinningarna. När han ogenomtänkt drar ett djupt andetag gör den något uppvärmda kylskåpsmaten sig påmind med sin fräna doft. Plötsligt sprids ett oväntat välbefinnande kroppen, en lättnad behagligare än den mjuka sömnen efter en kraftuttömmande arbetsdag. Tom slår upp ögonen. Något är fel. En rysning far igenom kroppen. Tystnad. En ljudlöshet kompaktare än cement. Bruset är försvunnet. Han vänder sig om. Sovrummet lyser med sin frånvaro av ljus. Världen har slocknat. Toms hjärta slår över ett slag när han i växande panik febrilt söker efter en vettig förklaring. I huset mittemot slår den äldre grannen upp sin ytterdörr endast för att mötas av fler förvirrade ansikten utkikandes från de omkringliggande medelklassvillorna.
 
Efter några sekunder utan hjärnaktivitet återkommer Tom till sina sinnens fulla bruk och flyger in till klädbyrån för att rota fram ett par rena blåjeans. Halvskamset inser han hur snabbt rutinerna har bortprioriterats när inte ens jeans är något han burit sedan sin senaste dag på bilverkstaden. Solen förblindar honom tillfälligt när han rusar ut i trädgården och känner kinderna hetta under sensommarstrålarna. När väl synen är återfunnen blickar han ut över gatan och möts förbluffande nog av igenbommade ytterdörrar. Tom gnuggar sig länge i ögonen som för att vakna ur en ovälkommen dröm men när han återigen stirrar på grannhusen som för några minuter sedan var befolkade är ingeting förändrat. Runtomkring råder endast total tystnad. Stängt och låst, fördraget och fasthakat. Tom står ensam och villrådig med tårna nedsjunkna i det morgonfuktiga gräset. Ingenting i världen kan längre förvåna honom. Allt oväntat är väntat. Men trots det uppstår en ekande tomhet med makt att överrösta den än så länge rationella rösten i hans inre.
 
Utmattad av sömnbrist och i ett tankeuttömmande chocktillstånd viker sig benen och trädgården drar honom till sig för en efterlängtad omfamning. Han sluter återigen ögonen och drar ett djupt andetag. Denna gången doftandes av jord och sommarvarm asfalt. För några få sekunder tänker han förneka kaoset, rädslan och ensamheten. Bli en del av det som är och det som varit.
 
Tom rycker till och trasslar sig ur sina kallsvettiga lakan samtidigt som de salta pärlorna ritar ränder utmed hans välmarkerade kindbenen. Impulsivt vänder han huvudet åt höger och de digitala siffrorna skär rakt igenom det becksvarta mörkret. Syrsors nattliga sång hörs viskande i tystnaden. Tom blundar och drar en suck av lättnad för att sedan vända sig om och sticka ut en fot i den svala kvällsluften som sipprar in genom fönstret. Om sju timmar väntar otaliga personbilar på hans läkande händer. Klockan visar 00.44.

My daily dose of inspiration

2015-02-15 / 19:52:10 / Inspiration
Källa: weheartit

Att våga följa sin dröm

2015-01-20 / 20:10:00 / Inspiration
 
Har inte förrän de senaste dagarna insett vilken kamp det faktiskt har varit att ta sig dit jag är idag. Med vilken målmedvetenhet jag har klängt fast mig vid min dröm. En mig nära vän funderar på att göra just det jag gjorde, alltså att hoppa av sitt program - och inte förrän nu inser jag hur oerhört läskigt och världsomvändande det var.
 
Efter fyra veckor i malmö lämnade jag all säkerhet, kände mig feg som inte stannade kvar på programmet, lat som inte studerade när alla runtomkring hade fullt upp och personligen kändes beslutet som ett riktigt steg tillbaka nedför trappan. Men trots detta hade jag faktiskt aldrig varit mer säker på att jag gjort rätt val. Och det var inte förrän flera månader senare som jag fick höra att jag var modig som valde att  följa min dröm trots alla hinder. Enda tills den dagen kände jag mig som en dålig människa på grund av valet, endast för att jag sett det ur en annan vinkel än jag borde gjort från början. För det är aldrig fegt att byta bana. Att avbryta något för att följa det man vill. Det är modigt.
 
Jag vill dela med mig av denna erfarenheten, för det var något som förändrade vart jag står idag. Hur jag inte packade ner min dröm i en låda för att helt enkelt följa den enkla vägen. Idag kan jag säga att detta är ett av de två valen som utvecklat mig som människa allra mest. Igår hade jag svårt att sova för att jag inte kunde vänta på morgondagen, imorse log jag hela vägen till högskolan, för några timmar sedan hade jag fjärilar i magen på grund av glädje, när jag idag kom hem klockan sex efter en skoldag på över sju timmar kände jag att jag fortfarande hade mer att ge. För nu gör jag det jag älskar. Det är den bästa motivationen av allt.