från dag till dag måste man ibland tillåta sig själv att må dåligt, tillåta sig själv att krypa ihop i soffan och låta andningen vara det ända tecknet på liv, för utan stup finns där inga stegar. ibland vill jag bara var liten och för en stund sluta förneka det som gör ont, sluta förneka det som virvlar runt i kroppen som en åskstorm. 

nä, denna kvällen kommer att vara lång, tur att jag har mina kisar.