Trodde inte att jag skulle överleva, men här sitter jag några timmar senare med en kall kopp kaffe och nervösnerverna i det fria. Båda intervjuerna och språktestet avklarade, helt underbart hur trevliga alla är.

 

Om en halvtimme rullar jag till staden för lite fönstershopping(kanske riktig också, återstår att se) och ikväll väntar en efterlängtad öl med fina vännen. Oavsett om jobbet är kirrat eller ej. Får det magiska samtalet om en timme. Nu börjar det nästan krampa efter allt hållande utav tummar och tår. Ha det fint allesammans, dublinprep kommer innan timmen slår tolv!